Spännande!

Jag började med spining för cirka 6-7-8 år sedan (jag har ingen riktig koll). Det var då mina föräldrar hade blivit spin frälsta på FORM! Innan hade de (mest Mamma) hängt på Hälsohuset och jag tror att en viss Anna PT härjade där då också.
Sedan öppnades portarna på form och min familj började ta stegen in i hälsoträsket!
Jag var redan då i full gång med massor av andra saker, jag red, spelade innebandy och fotboll! Och nu blev det även något träningspass då och då. Och som ni vet så hängde jag med min spralliga lillebror där långt innan jag egentligen började spinna..
Iaf, det bästa med form då var såklart Snygg-Gunnars pass det bästa man kunde gå på (iaf om man var 13-14 år)!
Sedan bar det av med muskel, spin, fotboll, innebandy, hästar osv. Sedan slutade jag med hästar satsade mera på lagsporter, gjorde små uppehåll med FORM och hade tillräckligt ändå!

Sedan så var det den där söndagen på hösten för några år sedan, jag tror det var i november -08! Vi hade hemmamatch Innebandy mot Arlanda!
Jag står nere i hörnet och tjejen framför kliver runt mig och jag faller baklänges ner på marken och kan inte röra benet. Och ont gjorde det också.. Ont som tusan, usch! Knäskålen hade hoppat ur led och låg alldeles fel. :(
Och kan ni tänka er, matchen blir avbruten OCH jag fick åka ambulans till sjukhuset!! :D Det var ju roligt, det kan man typ skryta om.
Väl där blev det röntgen och sprutor samt tömma knät på blod (äckligt) och sedan åka hem och därefter blev det såklart bara rehabilitering. I 3 månader fick jag vänta innan jag kunde börja träna igen.
Jag försökte såklart köra lite spining, det var faktiskt det enda jag fick jag.
Jag träffade både Gunnar och sjukgymnast, fick ett program att komma tillbaka och bygga upp styrkan i knät igen.
Det var såklart även korsbandsskador och skador på ligamenten i knät, så i skolan var jag den enda som fick åka hiss mellan lektionerna... (vilket alltid var poppis)..
Men det gjorde ont i min träningssjäl.. Jag minns att jag försökte gå på bandet, lyckades med det och tog några löpsteg och fick genast avbryta. Eller när jag gick på ett spining pass och bara fick sitta ner utan växlar med ett hårt lindat knä för att det inte skulle hoppa ur igen. Eller när jag faktiskt började känna mig stark och fick gå ut gråtandes från passet för jag klarade inte av att stå.
Men tillslut efter månader av långsam rehabilitering och en längtan att få springa igen så var det dags. En dag i skolan märkte jag att jag kunde gå i trappen utan att halta, utan att känna smärta och det var fantastiskt!
Idag springer jag i trapporna istället, har sällan ont och tar helst två trappsteg i taget!
En kort historia som plötsligt blev lång!
Men efter det började jag köra mer och mer spining för att bygga upp kondition samt stryka i mina knän! Jag fick även ett styrkeprogram jag körde relativt hårt för bygga upp styrka och uthållighet för att kunna börja med kontaktsporter (vilket min läkare avrådde mig från att göra) men nu kör jag igen, jag spelade även innebandy ett tag men där slutade jag efter något år. Och sedan har jag satsat stenhårt på fotbollen. Och jag har inte haft problem alls med det här knät.
Kanske det är för spiningen eller för styrkan. Men efter detta blev det ännu mera spining för mig och nu har det gått så långt att idag skall jag ha mitt först pass som är på fast schema!
Känns grymt kul! Även om man har haft pass flera gånger innan så är man nu bevisad på schemat!
Lång historia lite nedkortat. Olycka med ett otroligt bra resultat och nu spining instruktör!

Dags att jobba vidare. Så ses vi ikväll!