Helvete

Helvete vad det märks att du försvann, även om det inte var vi och inte hade varit vi på ett tag..
Hur ska man kunna glömma alla tokiga stunder vi hade, glada och dåliga, trötta och pigga. Målen kärleken livet.  Det här kändes mer än vad jag ville tro.


Man får minnas det braiga mer helt enkelt, alla härliga stunder vi hade, alla tokiga saker vi hade för oss, som den där gången när vi själva drog i oss en box vin, och massa (jag ber om ursäkt) hemska cigaretter, haha, tog oss ut i skogen till Wiktors fest, åkte hem, och jobbade såklart dagen efter..
Hur vi for runt i stan, alla våra fikapauser, våra samtal, våra träningsrundor, när vi körde Nikis boxpass så svetten rann.. Hur vi fick skäll för att vi var sena.. Men vad gjorde det?
Ingenting, absolut ingenting.
Och jag vet, jag vet att det har varit jobbigt, och därför suger det att vi blev hon, och att du inte längre är här.