Det slår till i magen när man minst anar det

Saknaden, saknaden efter vissa människor, efter gamla tider och ja..
En enorm jävla saknad bara.
Det kommer som ett hårt brutalt slag i magen, stannar kvar, vrider om, drar sig långsamt ut. För att om ett tag återvända igen.
Och jäääävlar vad det känns. Så himla onödigt. Man ska vara glad att man hade allt det där. Inte sakna det man upplevt! Ja, kul lördags inlägg.
För övrigt så MÅSTE jag klippa mitt hår,
JAG MÅSTE GÖRA SPINING PASSET TILL MÅNDAG. Och imorgon finns det inte en chans på kartan att jag hinner. Ni ska få se mer om min söndag + måndag senare.
Och så ska jag in till stan och handla, fast jag borde tvätta och städa som en jädra hemmafru.
Usch va tråkigt.
Lyssna på något kul istället.
Som Robyn eller Linnros..
Eller U2, helst U2...
hejdå hej