Solen skiner....
tänkte komma på något mera fint, men det fanns inte där.
Bara stillheten.
Imorse tänkte jag på det gamla form, det form som jag minns ibland.
Det var som allra mysigast på hösten, när det var lite små murrigt ute.
En kväll kommer en stressad man in, 5 minuter innan stängning, och vill ha 2 stycken cappucino att ta med.
Visst, jag fixar.
Sen ser jag hans gravida fru i bilen, ehm - mycket höggravid!
Då inser man vad fint det är att finnas till hands, inte med det viktigaste, men något som hjälper i kanten.
Sen så har jag nog haft några utav mina bästa och värsta stunder med form.
Mest fina minnen. Dom är så många!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar